Thilde Höök

Hundar som passar allergiker

02/06/2015. Att jag just valt att äga och även föda upp Labradoodlar beror inte på att de är mer allergivänliga än andra raser. Däremot har de en del pälsegenskaper som passar mig som allergiker då pälsen mår bra av regelbundna bad, kan trimmas till önskad längd och inte släpper hår.

Detta gäller förstås alla hundar som saknar underull och som inte släpper hår tex. Bischon frisé, Malteser och Pudel. Sedan att det blev just Labradoodle beror ju även på att deras temperament och utseende verkligen passar mig.

Labradoodlevalpar från våren 2015

Jag vill ha en allroundhund som inte sticker efter harar när jag är ute och rider, som glatt hänger med på allt oavsett typ av aktivitet men som samtidigt tar det lugnt och vilar när vi är inomhus. Viktigast är att det är en hund som är social och vänlig i sättet eftersom jag har två små barn och måste kunna känna mig trygg med hundarna och barnen i alla tänkbara situationer.

Jag ska erkänna att jag troligtvis är aningen partisk då jag fullständigt förälskat mig i labradoodeln och säkert helt tappat förmågan att tänka objektivt, men i takt med att rasen växer i popularitet i Sverige finns det fler och fler som känner som jag.

Den passar inte de familjer som vill ha en farlig vakthund för förutom att möjligtvis ge skall när någon knackar på så har de inte mycket vakt i sig. Det går utmärkt att lära dem spåra för de har en finfin nos, men de har ingen utpräglad jaktinstinkt så vill du jaga med din hund finns det säkert bättre lämpade raser. 

Vår lille son Oscar, två månader gammal med några valpar (sommaren 2014)

I och med Allergenius test där man kan mäta mängden allergen på olika individer hoppas vi nu också kunna föda upp mer lågallergena hundar genom att para individer med låg mängd allergen med varandra. Det känns som den sista viktiga pusselbiten i min hunduppfödning. Än vet vi inte hur stor del som är ärftlig men genom att testa alla våra avelshundar och i framtiden testa deras valpar så hoppas vi förstås kunna hitta en sådan koppling för det öppnar ju upp för att faktiskt kunna föda upp ”allergivänliga” hundar (lågallergena hundar).

Min dröm är att alla hundälskare med pälsdjursallergi ska kunna skaffa en hund de tål och jag tror många delar den drömmen med mig. Jag är så glad över forskningen som bedrivs på det här området då det känns som att den här drömmen snart kan bli verklighet.

Vår dotter Elsie, 2 år, med avelstiken Leia

 

Jakten på allergivänliga hundar

26/05/2015. Att vara pälsdjursallergiker och djurälskare är förstås lite knepigt ibland. Drömmen har varit att hitta en hund som jag inte blir allergisk mot och självklart blev jag nyfiken när jag hörde om en ras som kallades Labradoodle och ansågs vara allergivänlig.

Jag ville så gärna ha en till hund och Mimmi hade fyllt två år och kändes som en klok och fin förebild för en valp. När det dök upp Labradooldevalpar på annons så bestämde jag mig för att slå till. Den underbara lilla lockiga valpen Viska flyttade hem till familjen hösten 2005 och charmade alla.

Viska som valp.

Drömmen om en lockig hund som inte fällde hår gick dock snabbt upp i rök. Viska var en första generationen labradoodle och hennes päls var visserligen lockig men var grov som en labradors och hade massor av underull. Jag tror aldrig jag träffat en hund som fällde så kopiöst mycket som hon. För att försöka hålla fällandet i schack så rakade jag ner henne riktigt kort med klippmaskinen var tredje månad, men det blev snabbt ohållbart.

Att bada ofta på det sätt jag gjorde med Mimmi fungerade inte lika bra på Viskas lite feta päls och hennes täta underull tog lång tid att torka. Jag kämpade på i ett par år, men fick till slut inse att jag inte kunde behålla henne.

Jag och Viska.

Just vid den tidpunkten stod min pappa beredd att skaffa hund och då han och Viska var mycket fästa vid varandra så valde jag helt enkelt att låta Viska flytta hem till honom. Jag fick lära mig den hårda vägen att det inte finns någon allergivänlig ras, men intresset för labradoodeln hade ändå väckts och drömmen om att ha två hundar kvarstod.

Hade Allergenius test för hund funnits på marknaden då hade det förstås varit enkelt för mig, men tyvärr skulle det ju dröja några år innan jag fick nys om den forskning som bedrevs på området. Vid köpet av min andra Labradoodle så ville jag inte göra om misstaget att köpa en 1:a generations korsning utan importerade en tik från England istället. Vintern 2009 flyttade så lilla Selma hem till vår familj.

Selma som valp tillsammans med mig.

Jag vågade inte ta ut för mycket i förskott, men lyckan var total när jag insåg att jag till och med kunde gosa med ansiktet inborrat i hennes päls utan att få allergi. Just där och då trodde jag det berodde på att hon var en Labradoodle. Nu vet jag att det helt enkelt beror på att hon är en individ med mindre av det allergen jag är allergisk mot. Oavsett vilket är det fantastiskt att ha en hund som jag klarar av att både klippa och borsta utan några besvär.

Självklart får hundarna inte vara i vare sig soffor eller sängar, jag borstar utomhus, badar var 14:e dag (numera med allergenius schmpoo för att ytterligare minska mängden allergen) och låter inte mina eller andras hundar slicka mig i ansiktet eller på händerna. Eftersom de här sena generationerna av lockiga labradoodlar inte släpper hår och saknar underull så kan de trimmas till önskad längd och badas ofta utan problem. För mig innebar det att jag nu vågade tro på ett fortsatt liv med hund och när Selma fyllde två år fick hon sin första kull valpar och kenneln Pomonadalens labradoodle föddes.

Selma.

 

Villa, volvo och vovve!

19/05/2015. När jag som 19 åring flyttade hem från Island efter flera år som hästtränare där, startade jag mitt hästföretag Frostimport. Hästarna hade jag i en arrenderad hage utanför Uppsala. För att få vatten till dem så kanade jag ner för en slänt med mina hinkar och tog sedan vatten ur ån som jag klättrade upp med. Problemet var ju förstås att det blev vinter (en kall sådan) och jag fick yxa hål på isen och klättra upp för slänten som blev halare och halare för varje droppe vatten jag spillde.
 
En dag när jag var som mest trött på slitet så tipsade en kompis om en annons på en hästgård. Jag hade nog inte ens tänkt tanken att bli gårdsägare förrän då och det kändes rätt avlägset att jag som 20-åring skulle köpa något så stort. Trots mitt tvivel så packade vi en picknickkorg och begav oss ut till Månkarbo där gården låg. Den var nedgången, hade stått tom länge och de flesta byggnaderna var i mycket stort renoveringsbehov, men sånt tänkte inte jag på. Jag kollade istället in hagmarkerna och målade upp en bild av vilket paradis det skulle kunna bli för hästar.

Jag tror det där första besöket var i mitten på Mars och två veckor senare den 1:a april 2003 så skrev jag kontraktet på min alldeles egna gård som jag döpte till Hökebo. Nu satt jag där med villan och Volvon så då saknades bara vovve. Jag blev som besatt av att läsa varenda annons på valpar till salu och så plötsligt dök den upp, annonsen som fångade mitt intresse.

”Blandrasvalpar schäfer/pudel säljes. Trygga och friska föräldrar och valparna är uppväxta i hemmiljö hos barnfamilj." Det lät som en helknasig korsning men jag ringde uppfödaren och efter vårt samtal hade jag bestämt mig för en tik ur kullen. Sommaren 2003 flyttade så Mimmi hem till mig och vi blev oskiljaktiga. Jag kände tyvärr av min allergi när Mimmis päls växte sig för lång och behövde borstas så därför klippte jag ner henne (med hästklippmaskinen) med jämna mellanrum. Hon fick bara bo på nedre botten eftersom jag inte ville ha henne i sovrummet på övervåningen och så fick hon snabbt lära sig att bli badad regelbundet för jag märkte att jag inte blev lika allergisk mot henne när hon var nybadad. Samma dag som Mimmi flyttade in på gården försvann min mörkrädsla för gott och har sedan dess aldrig kommit tillbaka. Nu är hon 12 år och fortfarande min trogna följeslagare. Nog är hon en knasig korsning, vi kallar det för ”Schnoodle”, men tack vare henne fick jag upp ögonen för det här med pudelkostningar och det ledde mig till den nya rasen Labradoodle. Det får jag skriva mer om i nästa inlägg.

Mimmi som långhårig.

Mimmi som kortklippt.

 

Ett liv utan djur skulle göra mig sjuk!

12/05/2015. Den kommande månaden är det jag, Thilde Höök, som kommer gästblogga här på sidan. Jag är hästtränare, ridinstruktör, lantbrukare, hunduppfödare, tvåbarnsmamma och djurälskare. Förutom allt det är jag även pälsdjursallergiker och har även en del andra allergier som pollen, kvalster osv. Jag blev besvärad av allergi först i 14-årsåldern och testerna visade att min allergi mot katt var absolut värst (vid första pricktestet gick inget att läsa av för kattallergenet fick hela min arm bucklig och röd) men att jag även hade allergi mot flera andra pälsdjur, kvalster och pollen.

Läkaren rådde mig till att åtminstone välja ett yrke som inte innebar kontakt med djur för att inte riskera att utveckla astma. Jag som 14-åring måste ha bjudit på ett ordentligt brandtal förstår jag i efterhand. Min mamma var nämligen väldigt oroad över att jag inte tog allergin på allvar och en stund senare när min mamma i samtal med läkaren vädjade honom att avråda mig från min planerade sommar på Island som hästtränare så sade han till henne: – Är det något som skulle kunna göra den här tjejen riktigt sjuk så vore det att inte få hålla på med djur!

Han hade så rätt den där läkaren och trots min allergi har jag inte vikt av från min livsplan att få jobba med djur och nu som 32-åring kan jag bara säga att det verkligen stämde. Jag har bara haft ett uppehåll från ridningen och det var när jag som 16-åring kom hem efter ett år i USA och var tvungen att sälja min häst. I ett par månader stod jag hästlös och tänkte att det skulle vara bra för mig att verkligen hinna med skolan nu när inte stallet slukade all min tid. Istället dalade mina betyg, lärarna uttryckte oro för hur jag mådde och jag kände det själv som att jag befann mig i något slags vakuum. Sedan fick jag bli medryttare på ett par hästar utanför stan och plötsligt var livet ljusare igen och jag kunde sätta fingret på vad som hade fattats mig. Jag hade helt enkelt haft hästabstinens!